Resa

Jump to Comments

Vi åker på reklaminspelning för Jet air. Klockan 08.30 ska vi mötas i en stor hangar utanför Mumbai.  Vi måste stiga upp klockan 06.00. Vi anländer efter en timmes väntande eller två till hangaren. Där står ett otroligt stort flygplan. Vi ska promota flygbolagets förstaklassavdelning med våra vackra (läs vita och bleka) ansikten och vara stjärnor för en dag. Inte riktigt, det låter såklart mer avancerat än vad det är. Vi sminkas till förstaklassresenärer (!). Mitt hår blir stramt uppsatt. Alla sju av oss bär strikta, tråkiga businesskläder i färgerna grått, vitt, beige eller Ljusblått. Att det är förstaklassfärger är uppenbart, ha. Killarna har slips och tjejerna scarfs. Sen börjar dagen. Vi vantar lite utanför planet. Äter frukost. Vi väntar inuti planet. Testar förstaklass, businessklass och sist och minst ekonomiklassen. Vi väntar I solen, vi väntar I skuggan. Vi äter lunch. Vi väntar i vår trailer (jag skojar inte med aircondition och allt). Vi spelar kort. Vi kollar på Rambo 4. Vi äter middag. Vi väntar. ”Stjärnan Tom” influgen från Dubai gör champagnescen efter champagnescen. Vi väntar och undrar vad vi gör där. Klockan tio på kvällen ger jag och Patrik upp. Vi har inte gjort någonting. Vi vet numera hur man kastar bort en helt vanlig dag på ingenting. De bönar och ber att vi ska stanna kvar, erbjuder mer betalt, flygbiljetter taxi. Vi åker hem.Klockan tidigt som satan går vi upp (igen). Hårsprayen från dagen innan sitter kvar och med håret på sned tar jag och Patrik tåget till Goa. På vägen till stationen kör vår taxi på en katt. Den jamar hjärtskärande i ottan medan taxichauffören försöker få den på benen. Vi byter taxi och åker vidare. Tåget till Goa skramlar, skumpar och väsnas och tar tolv timmar. Vi är vana. Vi äter vår Tali, dricker vår Chai och som alla andra kissar vi rätt ned på spåret när vi behöver gå. Av alla stränder att välja mellan tog vi denna gång Patnem i södra Goa, på Indiens västkust. Vi bosätter oss på ”Tantrakaféet” i en hydda på stranden. Vi har Påsklov. Glad Påsk. Monsunen ska inte sätta igång förrän i april men andra dagen bestämmer den sig för att visa sig. Det är sand sängen och det regnar in. Jag hör vågorna slå mot stranden och ett dovt åskväder långt utåt havet. Grannarna har slutat skrika på sin dotter med ljusa lockar och tjocka kinder men diskarna på restaurangen bredvid har mycket att göra. Jag hör att strandens partyprissar dricker drinkar, skrattar och stojar. Min mamma ringer och frågar varför det inte lagts upp något inlägg på länge. Håll till godo morsan. Vi åker till Madgaon, tågstationen i Goa. Hoppar på tåget och gör oss redo för avfärd. Helt plötsligt kommer fler turister på och de har samma platser som vi. Vi står där frågande och frågar vad det är för datum, vad är det för dag? Vi upptäcker att vi är en dag för tidiga och går av tåget igen. Åker till Colva en annan strand och njuter av vår sista dag innan hemresa (hem till Mumbai).Jag mår bra. Är inte kass i kistan som man kan tro. Gillar värmen trots att det redan är 40 grader och ska höja sig en tio grader till inom de kommande två månaderna. Jag är kär. Lite brun och rätt skitig. Det är svårt att bli riktigt ren. Jag har gett upp, ska tvätta mig när jag är tillbaka i Sverige igen i slutet av maj. Samtidigt som jag har det bra är det intensivt och påfrestande att vara här. Allt är nytt. Allt är stort, mycket större än hemma. 19 miljoner invånare! Det är svårt att hitta den balans jag behöver, det är trygghet kontra kaos. Kanske hittar jag den först när vi ska resa tillbaka – kanske inte alls. Jag klarar mig det gör jag alltid. Att resa, både inuti och utanpå, långt bort eller nära, fort eller långsamt, är nog min största hobby. Utanpå, utanför, utan slut. 

Leave a Comment

Filed under 1