Jag har skaffat mig ett indiskt mobilnummer. Ring mig på +91 99 30 78 34 20. Jag har ätit en vegetarisk meny på McDonald’s. Den kostade 118 Rupies cirkus 20 spänn. För samma summa inhandlade jag en den senaste bästsäljaren ”Maximum city – Bombay lost & found”, självklart plagierad på lövtunna papper med sned text. Försäljaren upprepade gång på gång att han på heder och samvete lovade att det var hela boken, ”nothing missing, nothing missing” och jag tog hans ord. Jag har inget annat val än att läsa och se.
Solen håller på att gå ned och värmen avtar. Klockan är runt sex. För en stund sedan dundrade ännu en bröllopsorkester förbi men pompa och ståt och umpa-umpa. I följet fanns bland annat en av de otaliga ballongförsäljarna som vandrar Mumbais (bajs) gator. De säljer jättelika barbaformade ballonger (typ samma storlek som en korpulent tolvåring) i partyglada pastellfärger och med fläckar på. Det är på gränsen att de kör in dem i magen på en när jag går förbi och kanske är det därför jag aldrig sett någon köpa en. Inte förra gången jag var här och inte nu heller. I följet gick även några nyfikna turister och en man med en lång orm av smällare bakom sig. Den tände han på mitt på gatan till turisternas överraskning och alla hoppade högt av smattrandet. Jag höll för öronen.
Jag har även träffat på killar (idag två gånger) som går runt och säger att Patrik har något i örat. Sen vill de stoppa in ett finger med röd färg och ta betalt för det! Patrik har såklart lärt sig drillen och schasar snitsigt iväg dem. På tal om röd färg tuggar de flesta någon slags märklig tobaksblandning som färgar hela käften röd och som efteråt spottas direkt på gatan. Röda färgkluttar överallt. överallt.
Inom kort, i mars någon gång, förekommer det en helig tradition här då hinduerna kastar färgpulver och vatten för att fira att vintern är över. Jag har fått tips om att inte bära vita kläder då. Kvinnornas saris är i alla världens färger och de rör sig graciöst i vinden från de gasande taxibilarna. Får helt klart en känsla av att jag kommer inhandla ett eller flera av ”de där klädesplaggen”. Ni vet de som ser så underbart fina ut här men som bara ser helt fel ut hemma och aldrig används sen. För övrigt går det ett rykte om att det är råttinvasion i stan. Jag såg några i natt när jag gick på toaletten.
Det verkar som om mitt kaospilotteam verkligen är på väg nu. Jag kan inte vänta på att få visa dem Mumbai och allt det roligt konstiga här.
1 Comment
March 4, 2008 at 8:47 pm
Skönt att någon vårdar den heliga skriftens konst och inte kladdar ner ord i någon patetisk jävla talform som dessutom är grammatiskt- och stavningsmässigt våldtagen..
Fint.