Klockan är typ tio i tolv i Malmö och fyra på natten i Indien. Jag kom precis hem. Det känns tomt. Äter ostmacka och tänker på dagen som varit och att den snart lider mot sitt slut. Det började med att jag vaknade på “rätt” sida, vilket inte är helt vanligt när det gäller mig (enligt säkra källor). Jag duschade inte för det gjorde jag igår. Gick till skolan och kom för tidigt. Föreläsningen “spiritual business” inspirerade mig något ofantligt – “och jag som hade tänkt stanna hemma”. En osynlig kraft drog mig tydligen till Beijerskajen 8.
Jag skrattade under lunchen åt gamla minnen och åt Hassan, vilket i och för sig också är ett gammalt minne. Det är så skumt det där när man fastnar på ett ord, vilket jag precis gjorde. Stavas gammalt med två m eller inte. Efter att ha tittat tillräckligt länge vet jag varken ut eller in, är det där svenska? gamalt, gam alt, ga malt, gamm alt, gammalt - det blir som på låtsas.
Jag vet fortfarande inte när jag åker till Mumbai men jag hoppas på snart. Efter skolan fikade jag på Simpan med äggmacka och svag kaffe latte (med betoning på svag) och Jenny. Vid sex tog jag mig till Skanörsgatan och blev bjuden på curryräkor, ny mac, gott sällskap och underbara katter. Sen skaffade jag mig en blogg och tog sen 32:an till Djäknegatan. Isbanan på Stortorget var tom men rengnbågsbelysningen var ändå på. Jag stannade och tittade en stund.
När jag öppnade ytterdörren låg ett rött brev om pensionssparande på golvet. Fett tråkigt. Förmodligen ett av de tristaste breven man kan få. Sen vattnde jag blommorna och hux flux är dagen till ända. Helt enkelt en bra dag – en dag som alla andra i mitt liv.
1 Comment
February 20, 2008 at 11:27 pm
Grymt! Kommer bli en hängiven läsare ;-)
Kram!